Äntligen

Det har nu äntligen hänt något jag länge gått runt och väntat på. Fredrik Reinfeldt (M) har sagt att han inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Det stod inte lika tydligt om han menade att det skulle gälla även om han då gav statsministerposten till Mona Sahlin eller om han skulle samarbeta, men i lite utsträckning och med stor motvilja. Bakgrunden till detta var debattartikeln som Sverigedemokraternas partiledare skrev i Aftonbladet. Att Mona Sahlin (S) hellre ger upp statsministerposten än att samarbeta med SD råder det ingen tvivel om eftersom att de två har ganska svårt att komma överens.
Vidare kan jag kommentera om att Aftonbladet blivit anmälda för hets mot folkgrupp.Det enda jag hoppas på är, vad den eventuella domen mot AB än säger, att AB inte får allt ansvar för artikeln. Jag blir glad varje gång jag ser någon rikta kritiska ögon mot SD, men är finns risken att dessa ögon istället skulle riktas mot AB. Jag vet att det AB som kommer få det officiella och juridiska ansvaret för artikeln, men jag önskar att den allmänna befolkningen beskyller SD och dess partiledare. Det kommer i alla fall jag göra.

Det var för några dagar också kul att få höra att Ephone inte behöver lämna ut uppgifter om vem som sitter bakom en server med bland annat en mängd ljudboksfiler. Känslan jag fick av det beskedet var ungefär som när ens barn tar sina första steg vid tio års ålder: det borde ha hänt för länge sedan, men du blir glad för att du givit upp hoppet efter alla dessa år av besvikelse. I denna metafor är barnet det svenska (och utländska också för den delen) rättsväsendet och de första stegen är en rättvis dom.